Det verkar sannerligen inte vara lätt att leva som öppet heterosexuell. Ni kan ju föreställa er hur glad jag blev av att upptäcka att brottsförebyggande rådet (BRÅ) 2008 vidgade hatbrottsbegreppet till att även inkludera heterosexuella.

Hur ska vi annars veta hur många heterosexuella som blir misshandlade och kränkta av någon aggressiv och full heterofob bara för att de råkade hånglade lite mot en kakelvägg inne på McDonalds? Tänk, heterosexuella kanske inte ens våga hålla varandra i handen i offentliga miljöer av rädsla för att bli nersparkad av någon galen heterofobflata i regnbågsfärgad rånarluva. Tack BRÅ för att ni lägger värdefulla åtgärdsresurser för att utreda, bekämpa och förebygga den här formen av hatbrott.

BRÅ skriver att hatbrott mot heterosexuella kan ta sig en mängd uttryck, allt från nedsättande uttalanden till grova misshandelsfall. Hur vanligt är det då?, undrar ni. Dessvärre är det helt omöjligt att läsa ut av hatbrottsredovisningen från 2011 som är den rapport jag bestämde mig för att kika lite närmare på.

Max 10 av 850 anmälningar kan alltså vara av heterofobisk karaktär. Men eftersom det enbart är homofobiska hatbrott som är redovisade i siffror kan det lika gärna vara noll om det råkar falla sig så att dessa 10 anmälningarna är bifobiska brott. Visst känns det viktigt att ha med heterofobi som en hatbrottskategori?

Rapporten redovisar inte heller vilken form av diskrimering eller brott som heterosexuella blir utsatta för. Jag kan ju enbart spekulera. Kanske får ett heterosexuellt par lappar i brevlådan från grannen där det står “Ni är onaturliga, jag ska hjälpa till att omvända er”, kanske skriver Simons klasskamrater på facebook att “HeteroSimon i 9c gillar tjejer! Fy fan vad äcklig han är!”. Eller så höll en heterosexuell kvinna på att mista livet när hon blev attackerad av en beväpnad man som med yxa ville “få samhället att reagera mot heterosexuella”.

Andra saker som är upprörande är ju att heteros inte får ha en rolig PRIDE-vecka där de kan hoppa omkring i chinos med en grå tröja över axlarna och skrika om hur stolta och glada de är över att vara heterosexuella. Och inte finns det någon motsvarighet till regnbågsflaggan heller. Inte så konstigt att heterosexuella ofta framställs som tråkiga och småborgliga, HBTQ:arna har ju lagt beslag på alla färger. Hur roligt tror ni egentligen det är för heteros att alltid behöva ha på sig fula kläder i vitt, grått och svart?

Trots BRÅs, ehum, viktiga initiativ till att kartlägga och långsiktigt förebygga brott av heterofobisk karaktär verkar inte andra myndigheter ha hoppat på samma spår. Polismyndighetens broschyr om hatbrott på grund av sexuell identitet inkluderar nämligen inte heterosexuella. Men jag tänker att dessa finfina tips polisen ger mycket väl går att applicera på er heteros också:

Ja, kom ihåg det här nu heterosexuella: drick ingen alkohol. För er egen skull. Delar av omdömet försvinner  och helt plötsligt står ni där och heterohånglar med varandra offentligt. Och då får ni faktiskt räkna med lite stryk, lite ansvar får ni ta själva. Folk har generellt ingenting emot heterosexuella så länge de inte håller på så mycket när människor kan se. För er egen skull bör ni undvika platser där det finns mycket människor som kan störa sig på er existens. Speciellt klubbar med serveringstillstånd som någon gång stänger bör ni hålla er undan från. Åka tunnelbana eller buss är i sig inte farligt, såklart, men om det syns utanpå hur heterosexuella ni är kommer ni antagligen får stryk.