Igår var det första maj. En dag som numera inte bara firas med sambatrummor och röda fanor av glada socialister med klasskamp i dansstegen. Även Svenskarnas Parti och Nationell ungdom bestämde sig för att fira. Under parollen “Pengarna till folket” samlades 260 engagerade nazister vid Västra torget i centrala Jönköping för att marschera genom stan. Jönköpingsnytt väljer att rapportera om demonstrationen genom att bland annat intervjua partiledaren Stefan Jacobsson. De frågar hur han känner inför att bli framställda som ett främlingsfientligt parti.

Nämen oj, tänkte jag när jag läste artikeln som framför allt fokuserar på att Jacobsson är ledsen över att de så ofta välkomnas med ett kyligt bemötande i sådana här sammanhang. Stefan Jacobsson svarar aldrig på frågan utan svamlar istället i äkta nationalistisk PK-retorik om att de värnar om svenskarna. Men jag tänker att för Svenskarnas Parti måste det vara en direkt förolämpning att bli förminskade till en främlingfientligt fraktion. De har ju jobbat hårt för att bli highcore nazister.

Säkerhetspolisen är den myndighet som bär högsta ansvaret för att skydda Sveriges demokrati. De bevakar bland annat extrema grupperingar som är eller riskerar att bli ett hot mot svensk säkerhet. Enligt SÄPO tillhör Svenskarnas Parti den nationalistiska vit makt-miljön som styr av en rasideologisk övertygelse, att människor ska delas in i raser där den vita rasen är överlägsen andra. Svenskarnas Parti hette från början Folkfronten och lanserades inom vit makt-miljön som ett nytt svenskt parti från Nationalsocialistisk front. SÄPO skriver att Svenskarnas Parti delar NSF:s ambitioner att på parlamentarisk väg avskaffa demokratin och etablera ett nationellt styre.

Ja. Det låter kanske inte så trevligt. Vilket även Jönköpingsnytt bör hålla med om, kan man hoppas. Men journalisten som intervjuade Stefan Jacobsson kanske inte hade koll på att det nationalistiska partiet har antidemokrati, rasbiologi och antisemitism högst på dagordningen eller att Svenskarnas Parti:s ideologiska bakgrund är snudd på pinsamt likt Adolf Hitlers programförklaring. Nästa gång de väljer att rapportera om Svenskarnas Partis demonstrationståg kanske de även bör slänga in några frågor om varför de gillar rasideologi, om de kommer trycka Adolf Hitler på idolkort snart, vad Stefan Jacobsson tänker om förintelsen såhär några år efter att senaste nazistiska koncentrationslägret stängdes.

Det vore mer intressant, skulle jag tycka i alla fall.

Jag har inte ens några kommentarer på det här.

Ja, vad har hänt? Jag har jobbat och jobbat och jobbat. Avpixlats kommentatorsfält, de är ju alltid lika charmiga, har kallat mig för en feminstiskt antivit batikhäxa. Jag var sur i flera dagar. Batikhäxa? Jag hatar ju new age. I framtiden tycker jag rasisterna och sexisterna får hitta på något mer innovativt. Oleg Datsishin (SD-Halmstad) kallade mig för “ökänd feminist”. Det kändes mycket bättre. Mer om det (och läs allt annat de har skrivit, för den delen) kan du läsa på den fantastiska “Inte rasist men…” här och här.

Tillsammans med Brevnoveller har jag haft två releasefester för novellen Riktiga flickors manifest, en under bokmässan i Göteborg tillsammans med Bang och den andra i fredags på Stockholmsklubben Socker för min honung. Det var fantastiskt. Tack alla inblandade, jag älskar er alla.

Jag blev intervjuad av tidningen Kvinnotryck för ett tag sedan. Jag pratade mitt jobb på Stockholms Tjejjour, om aktioner, påverkansarbete och hur vi kan förändra med humor. Typ. Eller jag sa en jäkla massa. Här nedan kan ni tjuvkika ni som inte har en egen prenumeration.

(På tal om min mamma skrev hon just en fantastiskt statusuppdatering på facebook. Jag blev alldeles varm, glad och kampglad av att läsa henne skriva:

“Jag slipar mina vapen. Jag gör mig beredd nu. Jag har tränat och förberett mig länge. Om jag faller, så reser jag mig igen. Och igen. Jag tänker inte vara tyst längre. Jag tänker inte backa längre. Jag hoppas att många går med mig i kampen mot både den öppna och den dolda rasismen.”

Hon är bäst.)

Och vad händer nu då? Jag ska kasta mig in mellan Dramatens finväggar igen, på en temakväll om klass den här gången. Kommer med all säkerhet gå vilse i huset. Igen. Ska försöka att inte nocka eller skrika på någon känd skådespelare under tiden jag rusar omkring i den där obegripliga byggnaden den här gången. Jag delar scen med fantastiska människor så som Niklas Mesaros, Amer Sarsour, Alexandra Drotz Ruhn och Mustafa Kibar. Dramaten skriver såhär fint om oss:

“Spoken word på Dramaten är verbala käftsmällar i guldbeklädd miljö. Den här kvällen står insiktsfulla poeter jämte uttrycksfulla skådespelare för tankar om klassamhälle och ekonomi.”

Det vill ni ju inte missa. Eventet hittar ni här.

Okej. Har jag glömt något? Ja, det har jag. Jag har tillsammans med Lali Produktion gjort en sådandär youtubefilm. Det var roligt. Vi åkte omkring i hela Norrköping med en liten ful hyrbil. Jag fick önska platser vi skulle spela in på, jag valde 1) grisar 2) en dinosaurie 3) att få måla graffitti. Det blev får istället för grisar men annars lyckades de nosa upp båda dinosaurier och graffittivägg. Den kan ni kolla på här:

Okej. Det var allt för nu.

Puss och kram.

]]> http://myvingren.se/?feed=rss2&p=935 0 http://myvingren.se/?p=917&utm_source=rss&utm_medium=rss&utm_campaign=heterofobi-ett-jattestort-problem http://myvingren.se/?p=917#comments Sun, 21 Oct 2012 13:44:36 +0000 My Vingren http://myvingren.se/?p=917 Det verkar sannerligen inte vara lätt att leva som öppet heterosexuell. Ni kan ju föreställa er hur glad jag blev av att upptäcka att brottsförebyggande rådet (BRÅ) 2008 vidgade hatbrottsbegreppet till att även inkludera heterosexuella.

Hur ska vi annars veta hur många heterosexuella som blir misshandlade och kränkta av någon aggressiv och full heterofob bara för att de råkade hånglade lite mot en kakelvägg inne på McDonalds? Tänk, heterosexuella kanske inte ens våga hålla varandra i handen i offentliga miljöer av rädsla för att bli nersparkad av någon galen heterofobflata i regnbågsfärgad rånarluva. Tack BRÅ för att ni lägger värdefulla åtgärdsresurser för att utreda, bekämpa och förebygga den här formen av hatbrott.

BRÅ skriver att hatbrott mot heterosexuella kan ta sig en mängd uttryck, allt från nedsättande uttalanden till grova misshandelsfall. Hur vanligt är det då?, undrar ni. Dessvärre är det helt omöjligt att läsa ut av hatbrottsredovisningen från 2011 som är den rapport jag bestämde mig för att kika lite närmare på.

Max 10 av 850 anmälningar kan alltså vara av heterofobisk karaktär. Men eftersom det enbart är homofobiska hatbrott som är redovisade i siffror kan det lika gärna vara noll om det råkar falla sig så att dessa 10 anmälningarna är bifobiska brott. Visst känns det viktigt att ha med heterofobi som en hatbrottskategori?

Rapporten redovisar inte heller vilken form av diskrimering eller brott som heterosexuella blir utsatta för. Jag kan ju enbart spekulera. Kanske får ett heterosexuellt par lappar i brevlådan från grannen där det står “Ni är onaturliga, jag ska hjälpa till att omvända er”, kanske skriver Simons klasskamrater på facebook att “HeteroSimon i 9c gillar tjejer! Fy fan vad äcklig han är!”. Eller så höll en heterosexuell kvinna på att mista livet när hon blev attackerad av en beväpnad man som med yxa ville “få samhället att reagera mot heterosexuella”.

Andra saker som är upprörande är ju att heteros inte får ha en rolig PRIDE-vecka där de kan hoppa omkring i chinos med en grå tröja över axlarna och skrika om hur stolta och glada de är över att vara heterosexuella. Och inte finns det någon motsvarighet till regnbågsflaggan heller. Inte så konstigt att heterosexuella ofta framställs som tråkiga och småborgliga, HBTQ:arna har ju lagt beslag på alla färger. Hur roligt tror ni egentligen det är för heteros att alltid behöva ha på sig fula kläder i vitt, grått och svart?

Trots BRÅs, ehum, viktiga initiativ till att kartlägga och långsiktigt förebygga brott av heterofobisk karaktär verkar inte andra myndigheter ha hoppat på samma spår. Polismyndighetens broschyr om hatbrott på grund av sexuell identitet inkluderar nämligen inte heterosexuella. Men jag tänker att dessa finfina tips polisen ger mycket väl går att applicera på er heteros också:

Ja, kom ihåg det här nu heterosexuella: drick ingen alkohol. För er egen skull. Delar av omdömet försvinner  och helt plötsligt står ni där och heterohånglar med varandra offentligt. Och då får ni faktiskt räkna med lite stryk, lite ansvar får ni ta själva. Folk har generellt ingenting emot heterosexuella så länge de inte håller på så mycket när människor kan se. För er egen skull bör ni undvika platser där det finns mycket människor som kan störa sig på er existens. Speciellt klubbar med serveringstillstånd som någon gång stänger bör ni hålla er undan från. Åka tunnelbana eller buss är i sig inte farligt, såklart, men om det syns utanpå hur heterosexuella ni är kommer ni antagligen får stryk.

Javisst. Mitt nästa projekt ska heta Macho i Urinoaren. Det kommer bli en stor succé.

Titta vad jag hittade i Ledarnas facktidning Chef. Ett jätteviktigt tips. Sluta ha så jävla gnälliga röster, tjejer. Det är inte konstigt att ni aldrig får några chefspositioner när ni går omkring och pratar med så gäll röst hela tiden. Det är som att ni inte vill ha några maktpositioner.

En av SVTs satsningar den här hösten har varit programmet Par i terapi. Under 6 avsnitt får vi träffa 6 olika par som går i behandling hos psykologen och psykiatrikern Poul Perris. För att ja, reda ut sina problem med varandra. Åtminstone bli övertygade om att de inte borde göra slut. Det är säkert bra. Men ärligt talat, jag tycker det blir lite väl när precis varenda avsnitt ska krystat försöka handla om deltagarnas mammor. Här är ett urval:

Hej och hå! Är din pojkvän dåligt på att prata om känslor? Din mammas fel. Eller hans. Blir du rädd när din make skriker rakt ut när han blir upprörd? Det är hans mammas fel. Eller möjligtvis din mamma som inte lärt dig tillräckligt om konflikthantering. Pär Ström har rätt! Det finns inga strukturer. Det finns bara mammor som gör fel. Tänk så behändigt. Eller? Jag föreslår att vi slutar skuldbelägga våra mammor. Och andras. Finns så himla mycket konstruktivt vi kan gnälla över istället.

Häll i dig några alkoholäsk, våldta någon, bli sedan friad i hovrätten med motiveringen att du var berusad och inte menade det. Funkar varje gång, lovar. Om du vill krydda på det hela ännu mer så se gärna till att dessutom supa ner din speciellt utvalda för kvällen. Då kommer det vara hon som ber dig om ursäkt och med lite tur så är det du som får skadestånd. Skynda till systembolaget! Det är ju fredag! Skål!

Info: Det här är alltså en två år gammal kampanj för alkoholäsken Cult Shaker. Jag hittade ett (jättegammalt) blogginlägg av Alexander Gustavsson där han skriver:

“Humoristiskt! Det är vad jag tycker att Cult Shaker-annonserna är. Sluta vara så jävla mesiga när det gäller reklam! Lite naket och roliga texter har väl ingen dött av?”

Tja. Nu är ju inte bilderna speciellt nakna. Förutom den tråkigt stereotypa gestaltningen av kvinnor och män tycker jag nog ändå det osmakliga här är uppmaningen och ursäktandet av fyllevåldtäkt. Men det är väl jag som är PK-fittan utan humor. Igen.

På tisdag eftermiddag var det dags igen. Ännu en KDU:are sa något korkat.

KDU är en liten grupp ligister, ofta unga sådana, som fattat aktiva val om att inte tänka efter före de uttalar sig i syfte att terrorisera sin omgivning, samhället och vanligt folk. Det är minst sagt märkligt att reaktionerna från politiskt håll i alla dessa fall varit så klena. Knappast några offentliga fördömanden.

Att ett fåtal KDU:are förstör livet för alla de skötsamma människor och familjer som lever i närheten är förstås varken hållbart eller acceptabelt. Statens absoluta huvuduppgift är att upprätthålla lag och ordning samt garantera medborgarnas trygghet. Att staten lyckas med denna uppgift är en förutsättning för att medborgarna ska ha förtroende för den demokratiska rättsstaten och det civiliserade samhället. Det är ett villkor för att samhället överhuvudtaget ska fungera.

Vi måste därför få ta till de medel som krävs för att upprätthålla ordningen. Varför inte kraftsamla med särskilda stödåtgärder för de allra mest idiotiska? Verkligheten är sådan att det ibland är nödvändigt med hårda tag och statens signal till KDU måste vara tydlig: Det lönar sig aldrig att vara medvetet korkad!

Hårda straff och nolltollerans brukar utmålas som gammaldags och mossigt. Men det enda som är förlegat är en låt-gå-attityd mot KDU. Hårda tag är receptet för att lösa situationen här och nu. Långsiktigt handlar det om att bygga förutsättningar för ett starkt solidariskt samhälle och en skola för alla. Rent generellt en värdebaserad politik som säkerställer en hög respekt för alla människor, även för oss som lever i förorten. Där till behöver vi få bort alliansen. Detta är i grunden det enda recept som långsiktigt kan lösa ligistproblematiken i KDU.

Som ung, med hjärna och analytiskt tänkande, boende i förorten, tar jag ansvar för att bilda opinion för detta. Men mitt tydliga budskap till de kriminella ungdomarna i KDU är också: skaffa er ett liv! Det kanske låter hårt, men tro mig, ingen annan kommer att göra det åt er. Sluta upp med att tramsa, sköt er i skolan, gör era läxor, engagera er i en ideell förening och ta hand om era nära och kära. Hjälp till att bygga upp samhället istället för att förstöra det.

Om vi vill få ordning i vår rikstag är det dags att KDU åker ut. Typ nu.

]]> http://myvingren.se/?feed=rss2&p=842 0 http://myvingren.se/?p=824&utm_source=rss&utm_medium=rss&utm_campaign=pressmeddelande-fran-brevnoveller http://myvingren.se/?p=824#comments Mon, 24 Sep 2012 18:41:48 +0000 My Vingren http://myvingren.se/?p=824

Under bokmässan i Göteborg passar Brevnoveller på att släppa novellen “Riktiga flickors manifest”, skriven av debutanten, estradpoeten och den feministiska debattören My Vingren.

Det firar vi på Yaki-da (Storgatan 47, Göteborg) nu på lördag den 29:e september tillsammans med Klubb Text och Bang. Författarsamtal, uppläsning och fest!

Välkomna kl 18.00-22.00, författarsamtal och uppläsning börjar efter kl 19.00.

My Vingrens skönlitterära debut är ett hänsynslöst och komiskt upprop för den riktiga flickan.

Hon som vaknar en morgon och ser rovdjuret i sina ögon. Hon som ligger med män för att få dem att gråta. Hon som kastar sig ut för öde snölandskap, sönderfallande broar, hala bergsluttningar.

Med sin brutala poesi har My uppträtt på många olika scener, bland annat på vår egen.

Hon driver också “Macho i kollektivtrafiken”, ett normkritiskt projekt där hon smygfotar skrevande män. På dagarna arbetar hon som projektledare.

Tidigare brevnoveller har skrivits av bland andra Eric Ericson, Sara Mannheimer och Jonas Karlsson.

Brevnoveller är en rörelse för ny litteratur i ett kort format. Vi finns på nätet och på scen, men framförallt i din brevlåda. Läs mer om på: http://www.brevnoveller.se

För recensionsex kontakta Jens Klitgaard: jens@brevnoveller.se eller ring 070 774 60 92

]]> http://myvingren.se/?feed=rss2&p=824 0